Historien om LEKA
eller berättelsen om Gösta, Evy, Kristina och Yngve m fl.
Stockholm den 27:e september 2009
Möbelarkitekten Evy Westerberg-Lindqvist föddes 1932. Hennes pappa, Gösta Westerberg, öppnade 1941 butiken Gösta Westerberg Möbel AB på Fleminggatan på Kungsholmen i Stockholm. Det var den första möbelaffären i Stockholm som med Evys hjälp under 50-talet introducerade den ljusa, rena skandinaviska möbelstilen som bröt mot tidigare trender med mörka stilmöbler med murriga tjocka tyger. Affären blev ett Mecka för inredningsintresserade modernister. Evy utbildade sig till möbelarki- tekt i Köpenhamn i början av 50-talet och arbetade sen med sina föräldrar i pappa Göstas affär. Evy var således en av pionjärerna när det gäller framväxandet av den rena skandinaviska inredningsstilen som fortfarande är så dominerande idag. Westerberg var bl a den första generalagenten i Sverige för Artek-möblerna från Finlands store arkitekt Alvar Aalto. Evy arbetade vid sidan av affären även under många år för tidningen Femina med återkommande inredningstips och skisser. Hon ritade även mängder av trämöbler och föremål som läsarna själva kunde snickra ihop.
Evy fick bara ett barn, dottern Kristina, som föddes 1958. Innan dess tror jag inte hon funderat så mycket på möbler och saker specifikt för barn. Men nu tog hon fram en hel serie med produkter som blev Kristina-serien. Den var väldigt nyskapande för sin tid med sin enkla, okomplicerade stil. Evy var mycket intresserad av japansk design och gjorde med pappa Gösta en lång rundtur i Asien 1961 då hon fraktade hem mängder av föremål och senare hade japansk utställning i möbelaffären. Några år senare gjordes en rundresa i USA och Mexico som också resulterade i en stor utställning. Stilen på Evys design är en blandning av minimalism, japansk renhet, skandinaviskt ljust och rustikt lantligt. För mig är just blandningen av ren modern design med det rustikt lantliga lite av vår essens. Kristina-serien såldes under många år.
Evy var dock ingen affärskvinna. Sakerna såldes i affären som alla andra varor samt genom arkitekter och Evys egna inredningsuppdrag till offentliga inrättningar. Däremot fick de inte någon egen identitet som varumärke eller såldes på mässor till andra detaljister. Det var i och för sig andra tider då och man funderade inte i termer av varumärken eller identitet.
Så här långt senare är det kanske bara bra att det INTE finns något välkänt gammalt varumärke som vi lutar oss mot utan en möbelarkitekt vars svärson som också är designer tagit hennes produkter och in i modern tid. Det känns på så sätt nytt och fräscht att inte behöva tjata om ett kanske en gång fram- gångsrikt varumärke som mest känns mossigt nu.
Kristina växte upp och gick på Beckmans designskola. Där gick även jag.
Efter examen åkte jag till Paris och började arbeta som freelance-designer och illustratör. Kristina tog examen 2 år senare och åkte till Paris innan hon hade tänkt åka vidare till Japan som liksom mamma Evy lockade även henne. Vi hade bara setts i skolan men blev nu ett par och Kristina kom aldrig iväg till Japan.
Vi blev kvar i 15 år i Paris och fick 5 barn. Minstingen Teodor, som ritat vår logga, föddes dock 1998 när vi redan var tillbaks i Stockholm. Kristina och jag hade planer att ta över mina svärföräldrars möbelaffär. Evy hade tagit över helt efter Gösta. I slutet av 70-talet och nu hade både hon och hennes man, Bruno, blivit äldre och sjukliga. Vi tyckte det vore synd att släppa affären ur familjen och beslöt att hoppa på. Kristina hade jobbat massor i affären under tonåren och varit med under alla inköpsmässor under alla år och som även jag hade gjort efter att Kristina och jag gift oss. Tyvärr blev Kristina själv sjuk alldeles efteråt och var så fram till sin död år 2000. Att på något vis återuppta produktionen av Evys modeller var något som vi under åratal talade om till och från men kom aldrig till skott. Redan 1982 när vi gifte oss såg jag flera av de gamla produkterna i möbelaffärens lager och tyckte att de kändes helt rätt och moderna.
Något år efter Kristinas död kom jag åter i kontakt med Bertil (vår Marknadschef) som jag känt och arbetat med till och från sen 1980. Han hjälpte mig att sälja möbelaffären som var helt omöjlig för mig att äga och sköta som änkling med 5 barn. Nu började dock Bertil och jag att återigen tala om hur fina sakerna var och att vi tillsammans kunde uppdatera och lansera ett helt nytt varumärke som utgick från dessa saker men sen byggdes vidare med min egen design. Sagt och gjort. Resultatet är LEKA.
I grunden svensk designhistoria som vi bygger vidare på. LEKA's produkter är i och för sig riktade framför allt till barn men jag tror det är vårt alibi för att kunna ha produkterna själva. Jag ser de som skulpturer. Jag som är kläddesigner i grunden har närmat mig möbeldesign som en 'textilare'. Jag tänker tyg när jag gör min färgskala och någonstans tycker jag att jag lyckas göra produkter som är väldigt taktila och aptitliga där jag tycker rena möbeldesigners är så drillade i tekniken att de gör kall och tråkig design. Det tycker jag är en styrka för LEKA. En lite annorlunda infallsvinkel designmässigt.
Yngve Eriksson
Designer och Produktchef LEKA Sweden AB
